Oroliga och föränderliga tider
Det har varit en mycket märklig weekend sedan i torsdags kväll. Då förstod jag plötsligt allvaret på riktigt med detta coronavirus. Per skulle ha åkt nattbussen till mig och kommit hit fredag morgon. Men efter de senaste uppgifterna från myndigheter och regering så kände både jag och Per att det inte var en bra idé att han reste hit. Efter helgens eskalerande utveckling inser vi att vi tog ett mycket klokt beslut. Det är stängda gränser, uppmaning att inte resa någonstans och nu senast att alla norrmän som varit utanför Norge ska sitta i karantän 14 dagar när de kommer hem. Vilken tur att Per inte reste hit ... Ibland tar man rätt beslut! Inget lätt beslut alls, ett beslut som fick tas med förnuftet, inte känslan. I rådande läge kan man inte låta känslor styra, här handlar det enbart om förnuft. Men känslorna har ju såklart ändå åkt bergochdalbana i helgen. Har inte fått nåt vettigt gjort alls, har bara haft en malande oro i kroppen. Ovissheten är ju det värsta, att inte veta hur länge gränsen ska vara stängd ... när får vi träffa varandra igen? Dessutom känner jag att något är på gång i kroppen; halsont, torrhosta, huvudvärk, muskelvärt och trötthet. Så det var nog bra ur flera aspekter att Per inte kom hit.
På tal om förnuft så är det ju även det som får råda nu när det gäller att gå till jobbet eller inte när man har ovan symtom. Att lyda myndigheter och regering i en sådan här extraordinär krissituation är en självklarhet. Att visa solidaritet för sina medmänniskor visar ju att man är en tänkande och empatisk människa som ser till samhällets bästa. Här passar inte egoism in. Att gå och jobba till varje pris för att man tror att man är oumbärlig eller vad det nu kan handla om är ju fullständigt befängt. Skulle alla resonera så skulle samhället falla ihop rätt snabbt i detta läget. Alla kan ju inte bli sjuka samtidigt för då kollapsar ju allt. Vi måste tänka på varandra för att minska smittspridningen så mycket vi kan. Sen måste vi även se till att inte smittan sprids till riskgrupperna, våra svagaste i samhället.
Det är ju en självklarhet att minska sina sociala kontakter i detta läget vi är i nu. Hur viktigt är det att gå och träna, gå på evenemang, bio, restaurang, stora familjesammankomster, etc just nu och ett tag framöver? Bättre att vara riktigt strikt nu ett tag för att minska ner denna jobbiga tiden så mycket vi bara kan. Vårt samhälle är så sårbart. Så många företag som lider ekonomiskt av detta och man kan ju tycka att man vill gynna dom i denna kris. Men det viktigaste är att minimera smittan i första hand. Tids nog får vi chans att gynna företagen igen. Vi hoppas att regeringens stödpaket ska hålla företagen flytande tills vi kan börja konsumera igen. För det är ju så vårt samhälle är uppbyggt ... av konsumtion. Nu märks ju detta mer än nånsin. Så sjukt sårbart! Man kan ju ändå hoppas att vi alla får oss en tankeställare, eller flera, av allt detta. Vad är viktigt i livet? Vad kan vi tänka på framöver och göra bättre? Vad kan vi ändra på? Det är mycket funderingar som kommer upp i samband med en kris.
Trots allt är det ju mycket som fortfarande går att göra; gå ut på promenad, lyssna på musik, umgås med sin nära familj som man bor med, läsa, skriva, sjunga och skratta.
Ge inte upp hoppet - det är alltid mörkast innan solen går upp 🙏❤
