Döden, döden ...

”Döden, döden.” Så inledde Astrid Lindgren telefonsamtalen med sina systrar, för att ha ämnet
avklarat. Det känns som att döden gör sig mer och mer påmind i mitt liv på olika sätt; nära dör, vänner och bekanta blir sjuka och kämpar. Det har säkert med åldern att göra, 50 år, i bästa fall 30 år kvar. Över halva livet har passerat och det som återstår måste göras något bra av. Men hur gör man det när kropp och knopp sviktar?
 
Idag på KBT-terapin pratade vi om döden och hur jag ser på den. Ett svårt samtal såklart och inte helt lätt att sätta ord på hur jag ser på det hela. Under livet har föreställningen om döden ändrats för mig, fram och tillbaka. Ena stunden tänker jag att man bara dör och allt blir mörkt. I nästa stund tänker jag att vi nog har en själ som lever vidare som nån slags energi. Energin flödar en stund i världsenergin innan den återföds i en annan människa. För varje gång man återföds så utvecklas man. Vissa av oss har levt många gånger här på jorden och har då självklart byggt på kunskaperna jämfört med någon som inte varit här så många gånger. Vad det ska vara bra för i slutänden vet jag inte. Men det känns ju som en lite bättre tanke än den andra där allt bara blir mörkt. 
 
Vi pratade också om vad meningen med livet är. Jag tycker att meningen är att utvecklas, hitta sin egen väg och sitt syfte och att finna glädje, att vara glad och lycklig i det lilla, i vardagen. Vad är då lycka? Den kan nog se väldigt olika ut för olika människor. Jag fick låna en bok idag som heter "Lyckans verktyg" och är en vetenskaplig guide till lycka. Enligt boken ska man kunna påverka 40% av sin lycka. Ska bli intressant att läsa!
 
Just nu är lycka för mig att bli frisk, att vara smärtfri och finna ett inre lugn igen.
 
Tankar en tisdag kväll … döden, döden … meningen med livet … lycka ...