Äntligen är han här ...
I drygt tre dagar har nu Snobben bott här hemma. Det har hittills gått långt över förväntan bra med det lilla livet. Han är bedårande på alla sätt och vis. Fast han är så liten klarar han så mycket redan Han är så klok, snäll, busig och har en sån framåtanda och vill lära sig allt nytt. Han är mer nyfiken än rädd när han sätts inför nya saker. Han "pratar" mycket och vill vara med överallt där jag är. Han kommer när jag ropar på honom och lyssnar till sitt namn. Nästan som en liten hund.
Jag har förstått att denna rasen, Brittiskt korthår, i många avseenden är lite som en hund. Sen ser de ju ut som små nallebjörnar med sina tjocka kinder och långt mellan öron och ögon. Jag valde rasen för att det är en lugn katt med jämt temperament och som passar att hålla som innekatt. Deras sätt är verkligen älskvärt och det är en okomplicerad katt. Deras vänliga, lugna sätt passar in i nästan alla hushåll.
Att skaffa katt har jag drömt om i hela mitt vuxna liv men det har inte varit möjligt förrän nu. Den sista "sparken i baken" fick jag under början av detta året, dels pga min hälsa med sjukskrivning och sen även corona och den distansering som följde. Jag fick verkigen tid för tankar och reflektion. Och helt plötsligt så var det bara solklart - nu är tiden inne för att skaffa katt.
Jag googlade mycket innan jag bestämde mig för rasen. Sen letade jag en uppfödare i närheten och hittade en i Åstorp som jag fick förtroende för. Hon skulle låta sin honkatt Kakan få träffa en hankatt som heter Harley. Första träffen resulterade inte i någonting men vid andra träffen så tog det och Kakan blev med kattungar. Det har varit så spännande att få följa med i denna resan redan från allra första början. Har fått bilder på Kakans kattungemage, från direkt efter födseln och sedan kontinuerligt medan kattungarna växte.
Jag hälsade på alla kattungarna när de var 4 veckor gamla och direkt kom Snobben gående mot mig, så man kan säga att han valde mig men jag valde honom också. Det var omsesidig kärlek vid första ögonkastet. När Snobben var 8 veckor åkte jag och Per dit tillsammans och hälsade på Snobben och nu i lördags var jag och Per och hämtade hem honom.
Snobben "grät" hela bilresan hem i sin resebur men så fort vi kommit hem och öppnat dörren till reseburen så hoppade han ut och började nyfiket upptäcka sitt nya hem. Han åt, lekte och busade, spann och myste med oss, sov och gick på kattlådan. Han "grät" lite ibland med var avledbar. På natten sov han hos oss i sängen och störde oss inte en enda gång förrän kl 05:30 när han väckte mig och var hungrig.
Både söndagen, måndagen och tisdagen har varit lika lätta både dag och natt. Han har även fått upptäcka balkongen och tyckte det var jättespännande och roligt. Jag har lekt och busat med honom väldigt mycket idag så han sov nära 2 timmar i eftermiddag och nu sover han igen.
Imorgon ska vi prova selen igen. Det var inte riktigt populärt idag men han hade den på sig en stund iallafall. Tror det är bäst om han får vänja sig långsamt. Vi har borstat pälsen och det gick bra. Ska också försöka klippa klorna på honom, för de är väldigt vassa har jag upptäckt ... 😱😱 Sen har vi utmaningen tandborstning också ... 😳😳🤔🤔😁😂
Tanken är ju att han ska lära sig gå i koppel för att få komma ut och upptäcka nya platser. Sen ska han också få lära sig åka bil i sin resebur så att han kan få följa med mig på en del resor, bl a till Oslo och till syrra i Karlshamn.
Äntligen ett liv med katt 🙏🐈🐾😻❤
