Känslig, skör, ödmjuk
Det var kvinnan som för första gången lyckades bli gravid vid 49 års ålder.
Det var den döva äldre kvinnan som hade cellförändringar och hade sin omtänksamme son med sig på läkarbesöket.
Det var den unga kvinnan som blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp.
Det var 8-barnsmamman med inkontinens och smärtproblematik.
Det var de två lyckliga mammorna som äntligen blivit gravida efter IVF.
Det var hon i 30-årsåldern som nyss blivit en "hel" kvinna efter en könskorrigering.
Men det som sitter kvar mest efter denna dag är den 42-åriga kvinnan som bott i Sverige i 3 år, pratar god svenska och vars dröm är att studera till sjuksköterska. Hon söker för blödningar och är orolig då hennes mamma dött i livmodercancer. Hennes man och tre barn dog i Irak. Hon flydde ensam hit till Sverige. Hon har drömmar trots att livet slagit undan hennes fötter flera gånger.
Jag tänker på min egen bräcklighet med olika problem och svårigheter jag kämpat med detta året. Direkt känner jag att jag inte har något att gnälla över. Skäms en stund och bestämmer mig för att från och med nu ska jag vara jävligt tacksam över vad jag har fått i livet … och inte fått … Jag kan välja att göra som denna kvinnan … fortsätta att ha drömmar och fokusera på dem, eller dra på offerkoftan. I offerkoftan kommer man ingenstans.
Visst, man kan och ska aldrig jämföra sig med andra, var och en har sin väg att vandra och sitt sätt att göra det på.
Låt oss vara ödmjuka mot varandra 🙏❤
